Baseboll utvecklades under 1900-talet från en rent amerikansk angelägenhet till en världsidrott med 115 medlemsländer. Liksom softboll har introduktionen på OS-programmet 1996 bidragit starkt till utvecklingen – men redan under slutet av 1980-talet ökade antalet medlemsländer enormt och efter att baseboll fanns med som på programmet vid OS i Barcelona 1992 ökade man lavinartat.
Historik
Enligt legenden uppfanns basebollen av Abner Doubleday i Cooperstown, New York, i slutet av 1800-talet. Men på senare år har den historiska beskrivningen fått revideras – istället kan man konstatera att basebollen är baserad på flera brittiska slagträsporter, bl.a. rounders och cricket, och utvecklades till att bli baseboll.
1871 bildades National Association of Professional Baseball Players och fem år senare bildades den första proffsligan i USA – National League. Snabbt spreds sporten runt världen, till Japan, Taiwan, Australien, men även till många latinamerikanska länder som Kuba, Dominikanska Republiken, Venezuela, Nicaragua och Puerto Rico.
Baseboll fanns med på OS-programmet som uppvisningsidrott redan 1912 vid OS i Stockholm, då man spelade en uppvisningsmatch på Östermalms IP. Även vid OS 1936, 1956, 1964, 1984 och 1988 fanns baseboll med som en uppvisningsidrott och 1992 var det dags för det första OS-mästerskapet som en officiell idrott. Även om USA anses vara bäst i världen är det Kuba som har dominerat den internationella scenen genom tiderna då proffsen från Major League inte är med i OS-turneringarna.
Våren 2006 arrangerades World Baseball Classic, den första turneringen med fullblodsproffs från Major League Baseball i samtliga lag och många förväntade sig då att USA, Puerto Rico och Dominikanska Republiken, lagen med flest proffsspelare skulle dominera. Istället vann Japan finalen över Kuba – och endast en proffsspelare fanns med på planen.
Så här spelas baseboll
Baseboll är ett lagspel som spelas av två lag bestående av nio aktiva spelare i varje. Lagen kan också ha reserver som får sättas in när som helst under spelets gång, men en utbytt spelare får inte gå in i spelet igen.
Lagen spelar omväxlande inne och ute. Innelaget är det offensiva laget. Det är bara det offensiva laget som kan ta poäng, en poäng för varje spelare som motsols lyckats ta sig runt hela spelplanen. Utelaget är det defensiva laget och deras uppgift är att förhindra innelaget att ta sig runt alla baser genom att bränna innelagets slagmän/löpare. Byte av offensivt/ defensivt lag sker när det defensiva laget har bränt tre spelare från det offensiva laget.
En match består normalt av nio inningar (slagomgångar). En inning är avslutad när båda lagen har varit offensivt lag (inne) varsin gång. Är det oavgjort efter nio inningar fortsätter matchen med en inning i taget fram till att ett lag har gjort fler poäng än motståndarlaget. En match kan därför aldrig
Spelplanen
Basebollplanen har formen av en kvartscirkel och underlaget är gräs. Planen delas in i infield (innerfältet) och outfield (ytterfältet).
På infield finns baserna placerade som hörn i en kvadrat med löparbanorna som dess linjer. Den bas som ligger precis i vinkeln mellan kvartscirkelns sidor kallas hemplattan, bredvid den står slagmannen.
Bakom hemplattan står catchern som har till uppgift att fånga alla bollar som har passerat förbi slagmannen och bakom catchern står vanligtvis en domare. På infield finns även en pitcherkulle varifrån pitchern kastar bollen mot slagmannen. Planen omges av ett staket, bakom hemplattan är det extra högt (ca 5 meter) (back stop). Staketet är omkring 120 meter från hemplattan på det bortersta stället. Avståndet till staketet längs planens vänstra och högra gränslinjer (foullinjer) är omkring 100 meter. Mellan baserna är det 27,5 meter och mellan hemplattan och pitcherkullen är det 18,5 meter.
Defensiva laget – Utelaget
Det defensiva laget består av nio spelare utspridda över basebollplanen i särskilda positioner.
De nio positionerna kan delas in i tre huvudgrupper: 1. Pitcher (kastare) och catcher (bollfångare). 2. Fyra stycken infieldspelare som är utspridda kring de tre baserna inne på planen. De fyra positionerna benämns 1:e-basman, 2:e-basman och 3:e-basman samt, short stop, de tar position vid gränsen mellan infield och outfield. 3. Tre stycken outfieldspelare; left fielder (vänster fältspelare), center fielder (center fältspelare), right fielder (höger fältspelare). Deras uppgift är att bevaka den yttre delen av spelplanen.Samtliga spelare i det defensiva laget bär en handske för att fånga bollen.
Offensiva laget – Innelaget
Det offensiva lagets spelare är samma spelare som spelar ute. Men i offensivt lag skall de vara slagmän och löpare. Spelarna skall slå i en bestämd slagordning (line up) som måste följas under hela matchen. Efter en avslutad inning påbörjas nästa med näste spelare i tur enligt slagordningen. Byts en spelare ut under matchen måste den inkommande reserven slå på den utbyttes plats. Alla spelare i laget måste slå, utom pitchern som kan ha en ersättare (designated hitter). När en slagman har träffat bollen och det har blivit ett giltigt slag måste han springa mot första basen. Når han första basen utan att bli bränd blir han en löpare. Bara en löpare åt gången får finnas på en bas. Finns en löpare på första basen när en slagman kommer springande måste löparen avancera till andra basen. En slagman eller löpare får inte springa på ett ogiltigt slag (foul ball). För att ett slag skall vara giltigt måste bollen ha gått ut på spelplanen inom kvartscirkeln som avgränsas av foullinjerna (snedslagningslinjerna).
Det offensiva laget får en poäng när en löpare har passerat 1:a bas, 2:a bas, 3:e bas och nått hemplattan utan ha blivit bränd. Löparen skall vidröra/trampa på plattorna som han passerar. Trampar inte löparen på en platta kan han bli bränd om utelaget påkallar detta genom en s k appeal. Gör de inte det går löparen fri.
Så går en match till
Pitcher och catcher i utelaget mot slagmannen i innelaget. Slagmannen från det offensiva laget (innelaget) intar slagposition till vänster eller höger om den femkantiga hemplattan. Pitchern från det defensiva laget (utelaget) startar spelet genom att kasta bollen mot slagmannen. Pitcherns uppgift är att leverera så svåra bollar att slagmannen inte kan träffa dessa. Bollen kan komma i en hastighet av över 100 km/h mot slagmannen och samtidigt vara skruvad.
En korrekt kastad boll skall passera genom en tänkt zon som finns mellan slagmannens knä och mitt över bröstet samt över hemplattan, den s k strikezonen (bilden till höger). En korrekt kastad boll benämns strike. Slår slagmannen bedöms den kastade bollen alltid som strike oberoende av om den gått genom strikezonen eller inte.
Om slagmannen inte slår och den kastade bollen inte går genom strikezonen är kastet felaktigt, vilket benämns boll. Den som avgör om kastet är strike eller boll är domaren som står bakom hemplattan. Om pitchern har kastat tre tre strikar och slagmannen misslyckas med att få en giltig träff på dessa är slagmannen bränd.
Ett slag som inte är godkänt, dvs bollen har inte slagits ut på spelplanen utan hamnat utanför foullinjen kallas foul boll. En foul boll räknas som strike men det finns en undantagsregel och det är om slagmannen redan har två strikar, då räknas den inte alls utan slagmannen får slå om. Har pitchern misslyckats och kastat fyra gånger får slagmannen walk (frigång) till första basen. Detsamma gäller om slagmannen träffas av ett kast. Förutom att pitchern skall kasta bollar till slagmännen har han även som uppgift att hålla koll på löparna så att dessa inte stjäl baser (se mer nedan). Pitchern kan då försöka bränna någon av löparna vid baserna (pick off). Detta kan ske när en löpare gått från sin bas ett stycke mot nästa. Catchern skall fånga alla bollar som har passerat slagmannen och han är även den som lägger upp taktiken för det defensiva laget.
Löparen
En slagman som kommit säkert till första basen kallas löpare. Endast en löpare får finnas på varje bas. Löparen springer längs planen motsols och kan avancera till nästa bas på lagkamraternas slag eller genom att stjäla en bas. När en löpare stjäl en bas avancerar han på pitcherns kast och inte på ett slag. För att bränna en löpare som stjäl måste defensiva laget vidröra löparen. Spelaren från det defensiva laget måste då ha kontroll över bollen i handen eller i handsken och löparen får inte ha kontakt med, vara säker (safe) på, en bas. Normalt får en löpare inte avancera på en lyrboll. En löpare får dock avancera om han startar löpningen efter det att utelaget har fångat bollen.
Så här bränner man i baseboll
I baseboll kan man bli bränd (out) på många olika sätt. De som kan brännas är slagmannen eller löparen i det offensiva laget (innelaget).
Slagmannen är bränd om:
pitchern har kastat tre korrekta kast utan att slagmannen har träffat bollen (strike out).
utelaget kastar bollen till första basen innan slagmannen har hunnit dit. Den brännande spelaren i utelaget måste vidröra basplattan för att slagmannen skall räknas som bränd.
utelaget tar lyra på slagmannens slag.en utespelare i det defensiva laget taggar (se under uttryck nedan) slagmannen på väg till första basen.
slagmannen, om han är på på fairområdet, vidör en slagen boll.
Löparen är bränd om:
-bollen hinner före löparen till den bas dit han är på väg och det gäller force play (se uttryck nedan). Den brännande spelaren i utelaget måste ha bollen under kontroll och vidröra basplattan för att löparen skall räknas som bränd.
-en utespelare taggar (se under uttryck nedan) löparen när löparen inte har kontakt med en bas.
-löparen vidrör en slagen boll.
-löparen kraftigt avviker från löpbanan mellan baserna för att undvika att bli bränd.
Uttryck inom baseboll
Appeal: speciell form av vädjan till domaren där man med bollen i hand trampar på den bas vid vilken ett misstag skall ha begåtts och samtidigt signalerar till domaren om appeal.
Balk: felaktig rörelse av pitchern vilket leder till att alla löpare får avancera varsin bas.
Bas (base): segelduksklädd kudde belägen i tre av infields fyra hörn eller den gummiklädda hemplattan.
Bunt: kort slag där slagmannen håller slagträet med händerna brett i sär och där bollen hamnar på infield.
Double header: två matcher i följd med samma lag.
Double play: utelaget bränner två motståndare i samma spel.
Dugout: spelarbås.
Error: då en spelare i offensiva laget avancerar minst en bas eller undgår att bli bränd på grund av misstag av någon spelare i det defensiva laget.
Fair boll: boll som stannar eller vidrör en defensiv spelare inom området mellan hemplattan och outfieldstaketet inom spelplanens gränslinjer.
Fly ball: lyra. Force play: situation där löpare måste lämna sin bas därför att slagmannen skall till första bas och högst en spelare får stå vid varje bas.
Foul boll: boll som stannar eller vidrör en defensiv spelare i området utanför spelplanens gränslinjer.
Foul fly: lyra fångad utanför planens gränslinjer, gäller som vanlig lyra.
Hit: slag som, utan att annan spelare blivit bränd eller utelaget gjort en error, gör att slagmannen kommer minst till första basen.
Homerun: slag – oftast över outfieldstaketet – som gör att slagmannen kan springa runt alla baser och till hemplattan.
Infield: området innanför baserna. Inning: spelomgång där båda lagen slagit var sin gång.
Outfield: området utanför infield och inom planens avgränsning. Pitch: kast från pitchern till slagmannen.
Pick off: kast från pitchern till medspelare vid en bas för att försöka bränna löpare.
Safe: då löpare vidrör basen innan utelagets spelare hunnit tagga löparen eller trampa på basen.
Slagträ (bat): ursprungligen av trä men numera oftast av ihåligt aluminium med undantag för professionell verksamhet, där slagträt fortfarande är av trä.
Slide: löparen kastar sig med händerna eller fötterna först mot en bas för att undgå att bli bränd.
Stjäla: löparen avancerar från en bas till nästa utan att invänta att bollen slås. Strike out: slagmannen är bränd vid hemplattan på grund av tre strike.
Tagga: situation där spelare från utelaget med hand eller handske som håller bollen vidrör en löpare när denne inte har kontakt med en bas. Spelaren från utelaget kan även vidröra en bas innan spelaren från innelaget gör detta. Spelaren från utelaget måste ha kontroll över bollen i båda fallen.
Walk: slagman som får gå fritt till första bas på grund av fyra felaktiga kast eller för att ha blivit träffad av pitch (kast).
Först skall det klarläggas – det finns inget som är ”soft” med softboll.
En mer korrekt internationell benämning av idrotten är fastpitch softball. Vid OS i Atlanta 1996 mättes en kastad pitch till 118 km/h i hastighet! Ta med i beräkningen att pitchern står 13,1 meter från slagmannen och att man då bara har fraktionen av en sekund på sig att kunna träffa bollen så förstår ni hur snabbt det kan gå i softboll.
Dessutom är softbollen lika hård som basebollen. Enda skillnaden är att softbollen mäter 30,4 cm (12 tum) i omkrets mot 22,8 cm (9 tum) för basebollen.
Historik
Softboll startade 1887 när George Hancock kom på idén med inomhusbaseboll, för att man skulle kunna träna på vintrarna. Men redan till våren 1888 hade sporten spridit sig utomhus. Från början kalldes det ”mushball”, ”kittenball” eller helt enkelt ”inomhusbaseboll” – men på 1920-talet hade det fått ett eget namn – softboll. Anledningen till det var att man då använde en mjukare boll för inomhusspelet.
Sporten organiserades 1933 då ASA, Amateur Softball Association of America bildades. Då började även sporten bli populär bland kvinnor.
Gradvis spreds sporten över världen, och 1965 bildades Internationella Softboll Förbundet, ISF. Idag spelas softboll i 120 länder över hela världen, som är medlemmar av ISF, mycket tack vare att man sedan 1996 är en olympisk idrott.
USA dominerar den internationella scenen med tre raka OS-guld 1996, 2000 och 2004.
VM i fastpitch softboll spelas sedan 1965. Även här dominerar USA med fem raka VM-guld till dags dato.
Softboll har främst två olika discipliner, fastpitch och slowpitch.
I slowpitch reglerar man hastigheten på det pitchade kastet genom att man måste lobba bollen med en underhandsrörelse, där bollen måste gå i en båge som når en höjd på minst 183 cm och max 366 cm. I USA och Kanada spelas slowpitch av miljontals människor som en motions- och korpidrott.
I fastpitch har man ingen sådan begränsning utan där gäller det att kasta underhandskast så fort man bara kan…!
Så här spelas softboll
Softboll är ett lagspel som spelas av två lag bestående av nio aktiva spelare i varje. Lagen kan också ha reserver som får sättas in när som helst under spelets gång. I softboll finns det en ”re-entry” regel som innebär att en utbytt spelare får sättas in i matchen igen under vissa förutsättningar.
Lagen spelar omväxlande inne och ute. Innelaget är det offensiva laget. Det är bara det offensiva laget som kan ta poäng, en poäng för varje spelare som motsols lyckats ta sig runt hela spelplanen. Utelaget är det defensiva laget och deras uppgift är att förhindra innelaget att ta sig runt alla baser genom att bränna innelagets slagmän/löpare. Byte av offensivt/ defensivt lag sker när det defensiva laget har bränt tre spelare från det offensiva laget.
En match består normalt av sju inningar (slagomgångar). En inning är avslutad när båda lagen har varit offensivt lag (inne) varsin gång. Är det oavgjort efter sju inningar fortsätter matchen med en inning i taget fram till att ett lag har gjort fler poäng än motståndarlaget. En match kan därför aldrig sluta oavgjort och en match har inte heller någon tidsbegränsning.
Spelplanen
Softbollplanen har formen av en kvartscirkel. Planen delas in i infield (innerfältet) och outfield (ytterfältet). Underlaget på infield är oftast grus medan outfield alltid består av gräs.
På infield finns baserna placerade som hörn i en kvadrat med löparbanorna som dess linjer. Den bas som ligger precis i vinkeln mellan kvartscirkelns sidor kallas hemplattan, bredvid den står slagmannen.
Bakom hemplattan står catchern som har till uppgift att fånga alla bollar som har passerat förbi slagmannen och bakom catchern står vanligtvis en domare. På infield finns även en pitchercirkel varifrån pitchern kastar bollen mot slagmannen.
Planen omges oftast helt eller delvis av ett staket, bakom hemplattan är det extra högt (ca 5 meter) (back stop). Den del av staketet som är mittemot hemplattan på ca 60-70 meters avstånd och avgränsar kvartscirkeln benämns Home-Run-staket. Mellan baserna är det 18 meter och mellan hemplattan och pitcherplattan är det 12 meter.
Defensiva laget – Utelaget
Det defensiva laget består av nio spelare utspridda över basebollplanen i särskilda positioner.
De nio positionerna kan delas in i tre huvudgrupper: 1. Pitcher (kastare) och catcher (bollfångare). 2. Fyra stycken infieldspelare som är utspridda kring de tre baserna inne på planen. De fyra positionerna benämns 1:e-basman, 2:e-basman och 3:e-basman samt, short stop, de tar position vid gränsen mellan infield och outfield. 3. Tre stycken outfieldspelare; left fielder (vänster fältspelare), center fielder (center fältspelare), right fielder (höger fältspelare). Deras uppgift är att bevaka den yttre delen av spelplanen.Samtliga spelare i det defensiva laget bär en handske för att fånga bollen.
Offensiva laget – Innelaget
Det offensiva lagets spelare är samma spelare som spelar ute. Men i offensiven betecknas de som slagmän och löpare. Spelarna skall slå i en bestämd slagordning (line up) som måste följas under hela matchen. Efter en avslutad inning påbörjas nästa med näste spelare i tur enligt slagordningen.
Byts en spelare ut under matchen måste den inkommande reserven slå på den utbyttes plats. Alla spelare i laget måste slå, men laget kan låta en defensiv spelare stå över slagningen till förmån för en ”Designated hitter”, som slår i den spelarens ställe.
När en slagman har träffat bollen och det har blivit ett giltigt slag måste hon springa mot första basen. Når hon första basen utan att bli bränd blir hon en löpare. Bara en löpare åt gången får finnas på en bas. Finns en löpare på första basen när en slagman kommer springande måste löparen avancera till andra basen. En slagman eller löpare får inte springa på ett ogiltigt slag (foul ball). För att ett slag skall vara giltigt måste bollen ha gått ut på spelplanen inom kvartscirkeln som avgränsas av foullinjerna (snedslagningslinjerna).
Det offensiva laget får en poäng när en löpare har passerat 1:a bas, 2:a bas, 3:e bas och nått hemplattan utan ha blivit bränd. Löparen skall vidröra/trampa på plattorna som hon passerar. Trampar inte löparen på en platta kan hon bli bränd om utelaget påkallar detta genom en s k appeal. Gör de inte det går löparen fri.
Så går en match till
Pitcher och catcher i utelaget mot slagmannen i innelaget. Slagmannen från det offensiva laget (innelaget) intar slagposition till vänster eller höger om den femkantiga hemplattan. Pitchern från det defensiva laget (utelaget) startar spelet genom att med underhandskast kasta bollen mot slagmannen. Pitcherns uppgift är att leverera så svåra bollar att slagmannen inte kan träffa dessa. Bollen kan komma i en hastighet av över 80 km/h mot slagmannen och samtidigt vara skruvad.
En korrekt kastad boll skall passera genom en tänkt zon som finns mellan slagmannens knä och mitt över bröstet samt över hemplattan, den s k strikezonen (bilden till höger). En korrekt kastad boll benämns strike. Slår slagmannen bedöms den kastade bollen alltid som strike oberoende av om den gått genom strikezonen eller inte.
Om slagmannen inte slår och den kastade bollen inte går genom strikezonen är kastet felaktigt, vilket benämns boll. Den som avgör om kastet är strike eller boll är domaren som står bakom hemplattan. Om pitchern har kastat tre tre strikar och slagmannen misslyckas med att få en giltig träff på dessa är slagmannen bränd.
Ett slag som inte är godkänt, dvs bollen har inte slagits ut på spelplanen utan hamnat utanför foullinjen kallas foul boll. En foul boll räknas som strike men det finns en undantagsregel och det är om slagmannen redan har två strikar, då räknas den inte alls utan slagmannen får slå om. Har pitchern misslyckats och kastat fyra gånger får slagmannen walk (frigång) till första basen. Detsamma gäller om slagmannen träffas av ett kast.
Löparen
En slagman som kommit säkert till första basen kallas löpare. Endast en löpare får finnas på varje bas. Löparen springer längs planen motsols och kan avancera till nästa bas på lagkamraternas slag eller genom att stjäla en bas. När en löpare stjäl en bas avancerar hon på pitcherns kast och inte på ett slag. För att bränna en löpare som stjäl måste defensiva laget vidröra löparen. Spelaren från det defensiva laget måste då ha kontroll över bollen i handen eller i handsken och löparen får inte ha kontakt med, vara säker (safe) på, en bas. Normalt får en löpare inte avancera på en lyrboll. En löpare får dock avancera om hon startar löpningen efter det att utelaget har fångat bollen.
Så här bränner man i softboll
I softboll kan man bli bränd (out) på många olika sätt. De som kan brännas är slagmannen eller löparen i det offensiva laget (innelaget).
Slagmannen är bränd om:
-pitchern har kastat tre korrekta kast utan att slagmannen har träffat bollen (strike out).
-utelaget kastar bollen till första basen innan slagmannen har hunnit dit. Den brännande spelaren i utelaget måste vidröra basplattan för att slagmannen skall räknas som bränd.
-utelaget tar lyra på slagmannens slag.en utespelare i det defensiva laget taggar (se under uttryck nedan) slagmannen på väg till första basen.
-slagmannen, om hon är på på fairområdet, vidör en slagen boll.
Löparen är bränd om:
-bollen hinner före löparen till den bas dit hon är på väg och det gäller force play (se uttryck nedan). Den brännande spelaren i utelaget måste ha bollen under kontroll och vidröra basplattan för att löparen skall räknas som bränd.
-en utespelare taggar (se under uttryck nedan) löparen när löparen inte har kontakt med en bas.
-löparen vidrör en slagen boll.
-löparen kraftigt avviker från löpbanan mellan baserna för att undvika att bli bränd.
Uttryck inom softboll
Appeal: speciell form av vädjan till domaren där man med bollen i hand trampar på den bas vid vilken ett misstag skall ha begåtts och samtidigt signalerar till domaren om appeal.
Bas (base): segelduksklädd kudde belägen i tre av infields fyra hörn eller den gummiklädda hemplattan.
Bunt: kort slag där slagmannen håller slagträet med händerna brett i sär och där bollen hamnar på infield.
Double header: två matcher i följd med samma lag.
Double play: utelaget bränner två motståndare i samma spel.
Dugout: spelarbås.
Error: då en spelare i offensiva laget avancerar minst en bas eller undgår att bli bränd på grund av misstag av någon spelare i det defensiva laget. Fair boll: boll som stannar eller vidrör en defensiv spelare inom området mellan hemplattan och outfieldstaketet inom spelplanens gränslinjer. Fly ball: lyra. Force play: situation där löpare måste lämna sin bas därför att slagmannen skall till första bas och högst en spelare får stå vid varje bas.
Foul boll: boll som stannar eller vidrör en defensiv spelare i området utanför spelplanens gränslinjer.
Foul fly: lyra fångad utanför planens gränslinjer, gäller som vanlig lyra.
Hit: slag som, utan att annan spelare blivit bränd eller utelaget gjort en error, gör att slagmannen kommer minst till första basen.
Homerun: slag – oftast över outfieldstaketet – som gör att slagmannen kan springa runt alla baser och till hemplattan.
Infield: området innanför baserna. Inning: spelomgång där båda lagen slagit var sin gång.
Outfield: området utanför infield och inom planens avgränsning.
Pitch: kast från pitchern till slagmannen.
Safe: då löpare vidrör basen innan utelagets spelare hunnit tagga löparen eller trampa på basen.
Slagträ (bat): ursprungligen av trä men numera oftast av ihåligt aluminium. Slide: löparen kastar sig med händerna eller fötterna först mot en bas för att undgå att bli bränd.
Stjäla: löparen avancerar från en bas till nästa utan att invänta att bollen slås.
Strike out: slagmannen är bränd vid hemplattan på grund av tre strike.
Tagga: situation där spelare från utelaget med hand eller handske som håller bollen vidrör en löpare när denne inte har kontakt med en bas. Spelaren från utelaget kan även vidröra en bas innan spelaren från innelaget gör detta. Spelaren från utelaget måste ha kontroll över bollen i båda fallen.
Walk: slagman som får gå fritt till första bas på grund av fyra felaktiga kast eller för att ha blivit träffad av pitch (kast).